Onsdakväll hos systeryster

Nästan en vecka gått i Vasa, börjar ha en rutin i dagarna vid det här laget. Eftersom de flesta i musikkåren har sportlov denna vecka så har det varit väldigt lugna dagar nu, men försöker komma i spelform igen efter två månaders paus, och än är jag inte där men det tar sej (sa pyromanen)...

Bästa med Vasa är det att jag har både Älsklingen, Sofiafiah, vänner och kusinerna här, så har många att umgås med istället för att sitta inne i en tråkig militärlägenhet hela kvällarna. Mitt rum där innehåller en smal säng, ett nattduksbord och en stor plastlåda där jag har lite civila kläder och saker, inget mer, kan säga att det ekar påriktigt där när man pratar. Men å andra sidan så är det ju endast nätterna jag spenderar där, och då sover man ju...

Spenderar denna kväll hos kära Sofiafiah när Älsklingen är och jobbar. Ligger på sängen som smakdomare och hjälp när hon packar, hon åker på fredag till österrike och åker slalom, är sååå avundsjuk! Vill också på slalomsemester, men skall nog försöka få ledigt några dagar så vi skulle slippa upp till Ylläs en sväng...men nu skall jag socialisera mej lite mera igen...

så mycket bättre

Nu är det säkert många om undrar, hur är det nu när jag flyttat till Vasa? Ja, jag kan säga att jag skulle defenitivt inte vilja flytta tillbaka till Kauhava. Väckningen sker på egen hand så att vi hinner till frukosten till åtta, sedan är det att försöka hinna till musikkåren till halv nio senast. Där är dagsprogrammet betydligt slappare än under grundperioden, har vi någon keikka att öva för gör vi det, har vi en keikka är det ju förstås det som gäller, men annars är det egen övning som gäller. Denna vecka är de flesta på sportlov så vi övar endast själva nu. Men som sagt, betydligt slappare. Lunchen äter vi vid simhallen och middagen vid en restaurang på brändö, där även lägenheten där vi bor är. Kvällarna har vi ju ledigt (ifall vi inte haft en keikka någonstans längre borta så vi kommer hem senare), så min kvällsledighet spenderas i Älsklingens lägenhet. Vi har fått varsin cykel som vi tar oss runt på i här i Vasa, så ifall ni ser några militärklädda cyklister är det högst antagligen vi (vi är fem stycken). 

Så det är helt enkelt sååå mycket bättre här i Vasa.

säcken packad

Den stora säcken packad igen. Denna gång inte helt lika full som sist men nästan, en del kläder och utrustning har vi lämnat in men resten skall med till Vasa. Men oj vad det kändes skönt att lämna in en del och få packa resten, för det betyder ju bara att en del påriktit är över! *jippiii* Nu har vi endast lunchen kvar innan vi åker...spännande! Syns i Vasa kära bloggläsare!

Körtillstånd

De senaste två dagarna blev att sitta i skolbänken igen, eller rättare sagt tillbaka i bilskola. För att få köra försvarsmaktens gröna bilar så behöver du ett körtillstånd, och för det var det att sitta på teorilektioner och repetera och gå igenom allt, plus det vi behöver veta som berör just försvarsmaktens fordon. Har också för första gången i mitt liv kört med paketbil, och backat med släp (fortfarande med paketbil), och jag kan bara säga att jag är sååå dålig på det. Det hjälper ju inte precis att man inte kan, när den som fösöker säga hur du ska backa inte kan förklara hur du skall göra utan bara kommenterar "andra hållet - andra hållet" då man inte ens vet vart "första hållet" är...men övning ger färdighet, vad kan man egentligen vänta sej efter tre backningar *hehe*. Men har nu bevisat att jag kan köra (både skriftligt och praktiskt) så slutresultatet efter dessa två dagar är ett körtillstånd (B-körkort).

Ikväll var vi flickor ut på kvällsledigheten och åt och sedan till krogen på en. Litet avsked när det nu var sista kvällen för mej här. Det (enda) jag kommer sakna här från Kauhava är tjejjerna. Vi har ju ändå nu varit tillsammans tjugofyra-sju i sex veckor så det är ju klart vi bildat ganska starka vänskapsband redan. Men tur nog finns det ju facebook och hela faderullan nuförtiden. Och fortfarande vinner no Vasa, musikkåren och Älsklingen rejält.

Men nu säger jag för sista gången godnatt från kauhava! Nästa gång blir det från Vasa! *tjohej!*

Tankar efter grundperioden

Hur har nu grundperioden varit? Sex veckor har gått, och jag är nu flygkrigsman. Sjukt vad tiden gått fort! Inte för att det känns som om jag åkte till Kauhava första dagen igår, men det har gått himla fort! Har det då varit som jag trott? Inte alls! Trodde det skulle varit mycket tyngre, mycket mera fysisk påfrestning, skogshoppande, skjutning, muskelträning, morgonlänkar osv. osv. Där efter två tre veckor trodde jag att nu börjar allvaret, och nu blir det så tungt jag tänkt mej, men vet inte riktigt vart det försvann. Jo det har varit tungt mellan varven, jag har klagat, jag har nästan gråtit, jag har svettats, jag har kämpat tills jag inte längre orkat, men det har också varit väldigt mycket dö-tid och väntande, och inte så fysiskt påfrestande övningar. Hade nog väntat mej värre helt enkelt, eller iaf annorlunda. Pratade nu i helgen med en som nu på samma gång gått grundperioden i dragsvik, och där har de minsann haft det betydligt värre, och mera som jag förväntat mej. Jämfört med dem har vi nog haft himla lätt grundperiod. Lite besviken är jag nog nästan på att vi haft det så lätt, men å andra sidan är jag mycket tacksam för det, har ju inte precis åkt till militären för att jag vill utan för att jag måste för att få ta emot jobbet. Så kanske det är lika så bra att jag kom lite lättare undan här. Men har nu iaf trott att grundperioden skulle se likadan ut på alla brigader, men tydligen inte. Men det vet jag iaf att skulle jag fortsätta i Kauhava nu efter grundperioden skulle det nog bli mycket mycket tyngre. Det vet jag att jag inte skulle klara av, varesig fysiskt eller psykist.

Det har jag iaf kunnat konstatera att militären inte är gjort för kvinnor, och speciellt inte om man är av lite kortare och mindre modell. Allt här är gjort för manliga proportioner, och t.o.m en man med dålig kondition klarar det aningen bättre (iaf i vissa fall), eftersom grunden är byggd för manliga muskler, grunder och kroppsbyggnad. Det som kvinnor kanske har fördel med är det psykiska, eftersom vi kommit hit frivillit och det inte är ett måste.

Men nu är det över, och här står jag ännu. Måste säga att det kändes ganska coolt att svära faneden i fredags och att lova kämpa för vårt land precis som kära Farfar gjorde när han var ung. Efter faneden spelade musikkåren Finlandiahymnen i kyrkan, och där blev jag faktist tvungen att blinka bort någon tår, sist jag hörde den var på kära Farfars begravning, så en hel del känslor vällde nog upp just då.

Men nu blir det nya tag, och nya toner. På torsdag flyttas jag äntligen till Vasa och jag slipper äntligen och spela och äntligen närmare Älsklingen.

en sista kväll som rekryt

De va de då. Nästan. Grundperioden börjar lida mot sitt slut och här sitter man då i sängen, sista kvällen före vi svär faneden. Hemska saker vad tiden gått fort! Har ennu en vecka kvar här i Kauhava innan det bär av till Vasa, men nästa vecka blir inte så tuff tror jag. Det är väl mera som en övergångsvecka. Idag skulle vi fått veta på vilka linjer vi inriktar oss på (nog för att det för min del redan varit bestämt på förhand) men det är spännande att se hur det går för dehär andra flickorna. Men vi fick inga svar, eftersom en del ännu är oklart och på hälft, så alla svaren kommer nästa vecka. Men vi fick se poängresultat från stridsfärdighetsprovet, så det var riktigt kul, och det hade gått riktigt bra för mej också. Men som sagt, imorgon är jag inte rekryt längre utan flygkrigsman/ lentosotamies (eller kvinna för att göra ordet ännu oklarare).

lite soldatbrottning

Dagen började med ett litet simprov. Helt onödigt sådant om man frågar mej. Vi skulle simma 200m utan tid, på vilket simsätt som helst (utom ryggsim), och där var det då. Hallå, tvåhundra meter är ingenting, kunde nu fått simma längre och gjort ett simprov liknande coopern iaf, så skulle det kännts roligare. Speciellt eftersom jag faktist tycker om att simma. Men det kommer väl senare, nu skulle de bara få på klart vem som kan simma och inte. (men lite längre kunde vi nog fått simma iaf, tycker jag)

Efter lunchen var det lite kamp-skola. Det var riktigt kul! Vi delades in i två grupper; tunga och lätta gruppen (gissa vart jag hörde*hehe* lättaste av hela gruppen...). Först lärde vi oss olika slag och spark och lite självförsvar. Så vi fick sparka och slå på en stor madrass som vår kamp-kamrat höll i, riktigt boxingfeelis ibland. Och det var mycket roligare att vara på den sidan av madrassen där man fick slå och sparka än den som höll i. När vi "kampats och slåtts" i över en timme var det dags för soldatbrottning. Tur nog fick jag brottas mot en annan tjej, för mot grabbarna har jag ju ingen chans. En tur började vi nog skratta ganska mycket då vårt brottande påminde mera om dans (typ tango eller nåt) än brottning, men kul hade vi. Vi hade också en brottningsturnering, och vi flickor fick ha vår egen lilla turnering (på två). Och även om jag hade mycket understöd av pojkarna så hjälpte det inte till mer än en andra plats *hihi*. 

Skidning och ATT

Skidmarsch idag och skidorientering igår, har på känn att de utnyttjar skidmöjligheterna för fullt nu då det finns bra med snö och temperaturen inte är kallt som på antarktis. Men skidorienteringen var faktist ganska kul, för vi behövde inte ha annan utrustning än skidor och kompass (och karta), så det var ju då enkelt att skida. Och skidmarschen idag gick också betydligt lättare än sist. Var inte ens den som alla fick vänta på hela tiden, och kunde gott och väl bära min egen utrustning hela vägen. Denna gång var det fru sergeant och fru fänrik som ledde den, och de förstod iaf att dra den i mänsklig takt och att vänta på sådana som lämnar efter (utom under sista halvan på tillbakavägen). Jag fick också spänt till stridsbältet så tyngden fördelades bättre på höften, så då underlättade det också en hel del. Det bästa var kanske det att det var så lite minusgrader, så under nästan allas (inte mina) skidor fastnade snön i stora klumpar direkt från början så de gled inte alls, så för dem blev det då gång med skidor. Tur för mej, för mina skidor gled hur bra som helst, och då hann jag bra med också. Men som påminnelse från vad jag tidigare berättat så är skidorna av modell stenålder (eller iaf krigstid), och de spänns fast på vintergummistövlar, så tro inte att skidning här är av samma klass som vanlig skidning. Det är nog mera som långa snöskor, som har lite glid (åt alla håll), så du iaf slipper lättare över diken och ner för backar (men svårare upp).

I morske sköt vi också skjutprovet (ATT = AmpumaTaitoTesti). Är lite missnöjd med resultatet. Inte för att jag sköt dåligt, utan för att det inte riktigt räckte till för gyllene skjutmärket och en duglighetspermission. Prickade nio av tolv i tavlan, och resten tre var runt måltavelringarna, alltså egentligen i tavlan men inte tillräckligt bra för att godkännas. Så lite surt känns det att det var ganska nära. Ofta har ju skotten missat så att man inte ser dem på tavlan ens, men nu när de ändå fanns där så känns det surt att de inte kunde varit några centimeter närmare mitten iaf. 

Provet gick ut på att skjuta tolv skott; Först 6 skott i liggande ställning på följande sätt, två skott på tavlor som svänger fram i fem sekunder, (kasettbyte) sedan två skott på tavlor som svänger fram i tre sekunder (kasettbyte) och sedan två skott (dubbelskott) på en tavla som var framme i fem sekunder. Nästa steg var tre skott i kvästående utan tidsgräns, (alla dessa nio skott på 150m avstånd). Sist var var det tre skott i stående skjutställning, på tavlor som svänger fram i fem sekunder, detta på 50m avstånd. Så en hel del koncentration krävdes nog, för du behövde minst 11 träffar för gyllene skjutmärket, så gick ett skott dåligt så hade du "inte råd" med flera missar. Men det gick som det gick, och egentligen var det bra resultat så borde nog vara nöjd ändå...

läger-recension

Visst blev det ett slut på mitt första (och sista) läger också. På onsdagen var det igen dags att åka till sjukstugan, men denna gång för återgranskning. Febern hade ju gått ner redan på tisdagmorgon så det var ju bra, medicinen jag fick öppnade direkt näsan och trycket i huvudet försvann på en gång, så jag var nästan frisk kan man säga. Så jag sa till skötaren att friskförklara mej så jag kan åka tillbaka till lägret, och att jag defenitivt inte vill ha några befrielser från något utan istället åker dit i fulla kraft än som befriad och då istället stå och frysa och se på när andra gör allt. Så blev då skickad tillbaka till lägret igen på onsdag, men innan vi slapp iväg (efter nästan fyra timmar av endast väntande) och tills att vi var på plats på lägret så var den dagens tjänstgöring nästan över, så i princip var jag ledig även den dagen.

Så summa sumarum av lägret:
Första dagen bestod mest av att resa tält, ta ner tält, resa dem igen osv. Att lära sej hur man är på läger, hur kaminen fungerar osv. osv. Så dagen i sej själv var inte så tung, trots att jag hade feber. Men höll nog på bli rätt frustrerad på grabbarna i min grupp när vi skulle resa och ta ner tältet, då de inte gjorde något och inte förstod om man sa till om något, så ibland var det nog att säga till på skarpen. Men när vi sedan hade tävling mellan grupperna om vem som lägger upp tältet snabbast och bäst så vann vi överlägset, så nog gjorde de bra när det behövdes.
Tisdagen blev ju som sagt tillbringad på brigaden, likaså halva onsdagen. Dessa dagar var tydligen de två tyngsta dagarna på lägret, så slapp ju nog då relativt enkelt undan.
Torsdagen var det dags för stridsfärdighetsprovet. En bana med femton olika punkter som behandlade Allt vi lärt oss under de senaste fem veckorna. Banan var lång, tog väl en tre timmar, men inte så tung jag väntat mej. Tyngst var att springa i skogen mellan punkterna, så på en punkt var jag tvungen att fråga om jag kunde få andas en stund innan jag utför det som skulle göras. Men betydligt tyngre kunde det ha varit. Lite stör det mej att jag inte kunde allt helt och hållet eftersom jag missat två dagar på lägret då de gick igenom en del, men gjorde mitt bästa ändå...
Fredagen var redan hemfärdsdag, så då var det att packa, ta ner tältet, städa området osv. Bråttom hade vi på brigaden iaf, när allt skulle städas, packas upp, föras på tork, vapnet skulle putsas...så när vi väl slapp på permission så var det himla skönt att bara få sätta sej i bilen hem.

Sov ju iaf tre av fyra nätter i tält på lägret och konstaterade att det egentligen var ganska mysigt (ibland). Bara sällskapet skulle ha varit annan, madrassen lite mjukare och tältet varit varmt hela tiden. Vi hade ju uppdelat nätterna i turer när man skulle vara kaminvakt, så en timme varje natt var det på ens ansvar att tältet var varmt. Då var det bara att fylla på med så mycket ved som rymdes hela tiden, för annars vaknade någon och klagade på att de fryser, och jo det blir nog fort himla kallt då det är långt på minus utomhus (-28 var det visst en natt) även om man sover i en sovsäck...

Så mitt enda läger klarade jag fint, vet inte om man kan kalla det tur eller otur att jag blev sjuk innan och under det, men lättare kom jag ju undan...

Världens underbaraste fästman!

Bara så ni vet, så har jag världens gulligaste och underbaraste fästman! 

I torsdags var det vår fem års dag, som vi tyvärr spenderade på olika håll. Han i vasa och jag mitt i skogen på läger i menkijärvi. Men jag är ju hemma på permission i helgen, så gissa vad han gör? Jo, först köper han en bukett rosa rosor åt mej, och sedan stiger han upp tidigt på lördagmorgon och bakar en underbart god chokladtårta åt mej! Han är så söt! Där ligger jag i sängen och sover sött som en gris, när han knogar på i köket så tyst det går för att inte väcka mej. Resultatet var ju denna underbart goda chokladkaka *namnamnam*. 

rapport från "sjukstugan"

lägesrapport: hade så lite feber igårmorse att jag inte skulle blivit befriad från tjänst så det var bara att ta sina väskor och åka iväg. tänkte att de får då skicka hem mej om jag blir sjukare, och sagt och gjort är jag tillbaka på brigaden nu idag. febern steg igårkväll, huvudet dunkade så jag trodde det skulle sprängas, speciellt när man nös eller snöt sej. så imorse sjukanmälde jag mej, skickades tillbaka och blev undersökt. febern har sjunkit helt nu, och någon bihåleinflammation har jag inte (som sjuksötaren först trodde jag skulle ha), och nu har jag fått medicin och en dag ledig för att bli frisk. så med andra ord är jag ledig idag och får vila upp mej, och imoegon om jag är frisk åker jag tilbaka till lägret. har alltså inte missat mera än en dag och kan säkert nog deltz i stridsfärdighetstastat på torsdag. tänkte att jag nu då jag har tid kan repetera i teorin hur allt går till så drar jag lite nytta av min lediga dag också...

förkylning och lägerdags

så var man tillbaka i kauhava igen efter en underbar helg hemma med Älsklingen. Kan ju inte direkt påstå att det är roligt att gå in tillbaka genom porten, även om tanken på att över hälften redan är förbi tröstar en aning... Imorgon är det dags för vårt första läger, ett fem dagar långt sådant. Ett litet problem har då kommit och det är en förbaskad förkylning och lite feber. Nu är det ju inte så att jag direkt längtar till detta läger, men vill egentligen inte vara sjuk heller för då tror alla att man sjukanmält sej för att komma undan. Men jag skulle inte vilja missa stridsprovet på torsdag för då måste man ta det senare...men får se imorgon hur det är, har jag högre feber kan jag ju helt enkelt inte åka på läger, då skickar di direkt mej tillbaka till brigaden som en bumerang...men skall nu försöka sova mej frisk. Skicka hit värmande och tillfrisknande tankar...

små "nöjen"

Några små "höjdpunkter" de två senaste dagarna.

- Har första gången i mitt liv sett hundra unga män göra aerobic-liknande rörelser till uppvärmning. En superkul syn kan jag säga! Inget illa till er män, men detdär med steg och kordination tillsammans med musik är inte riktigt er starka sida, inte ens fast svårighetsgraden ligger på 0.
- Chokladmuffins till lunchen igår och klyftpotatis (eftersom vi kom så sent och beväringarnas mat hade tagit slut, så vi fick äta av personalmaten)
- Efter gasmasksproverna skulle vi kräla på och rulla oss i snön för att tvätta oss, roligaste snölekarna hittills i Kauhava...
- Behövde inte vara med på sluten ordning igår, eftersom jag var hos optikern.
- Har gjort mitt livs snabbaste tandläkarbesök; hann sätta mej i stolen öppna munnen, få bekräftat att jag inte har några hål, och gått ut igen, allt detta på en minut!

Ni kanske förstår att nöjesnivån sjunker rejält här, och man på riktit börjar uppskatta små saker...

Tänkte att det kanske börjar vara dags för en bild här på bloggen, lite bevis på att jag ännu lever.

Vi hade "nasseprov" idag.  Dvs. vi lade på oss gasmaskerna och gick in i ett tält med tårgas i, och helt enkelt provade om vi kan lägga på oss maskerna ordentligt och om de håller. Kan säga att jag väntade definitivt inte på testet, och var rädd att masken skulle läcka och jag skulle börja må dåligt och hela faderullan, men tur nog gick allt helt bra! Satt istället där i tältet och undrade om de bara skojjar med oss, för jag kände inte av någonting, men det gjorde de inte, för vi gick sedan nära tältet utan masker och då kände man nog av lukten av tårgasen. Så nu vet jag iaf att min mask funkar helt perfekt...