Bröllop i helgen

I helgen var det dags för bröllop. Ett mycket vackert sådant. Sommaren visade äntligen sin bästa sida och alla hade vi stekhett och kan bara tänka mej hur varmt det är i en brudklänning. Men hoppas nog på soligt och vackert sommarväder på vårt bröllop också, trots att det blir varmt... Men hur som helst, så var det en mycket fin vigsel och en mycket trevlig fest som varade långt över midnatt. 

Nu är det inte många veckor kvar tills vi själva står där vid altaret. Blev nog lite nervös själv när klockan närmade sej fyra, och orgeln just skulle börja spela. Under festen sedan kunde jag nog mera njuta, men nog gick tankarna där också till vad vi ännu borde göra och skaffa. 

Början av denna vecka har jag istället blivit tvungen att bara ta det lugnt. Förkylningen och febern har kommit på besök och vill inte ännu iaf lämna mej. Så får se om jag är tvungen att vara hemma från jobbet imorgon också...

med livet framför mej

Skulle baka miniblåbärsmuffins igår när svärföräldrarna skulle komma hit till kvällen. Tog en bunke och gick ut i vår lilla skog i hopp om att hitta massor med blåbär, eftersom mamma påstått att det kommer mycket iår. Men inte fanns där några blåbär inte, bara en massa trastar som flög iväg när jag kom ut. Inte ens en halv deciliter hittade jag, och då hade jag redan sökt på ett stort område och plockat enstaka blåbär här och där. Så några blåbärsmuffins blev det inte, så bakade m&m-cookies istället. Och de blev nog minst lika goda...

Idag har jag varit på kalas. Inte vilken sorts kalas som helst heller, utan 100-års kalas. Vi har från jobbet varit och spela på en gammal krigslottas födelsedagsfest. En stål-tant som jobbat hela livet för finlands självständighet och frihet. En tant som höga herrar har respekt för, och som säkert varit väldigt skärpt i sin ungdom. Nu har tyvärr hälsan satt emot (men hallå, tanten är ju 100 år), men hjärnan fungerar finfint ännu. Under ett (av alla de många) tal tänkte jag hur mycket hon verkligen varit med om under hennes liv. Och hur många människor hon träffat och vad allt hon gjort. Det är säkert en hel del. Jag började iaf känna mej väldigt ung. Jag har ännu hela livet framför mej och skall nog verkligen fortsätta försöka njuta av varje dag. Då kan jag också sitta där som hundraåring och tänka tillbaka på hur mycket jag hunnit göra och hur mycket livet hunnit ge mej. Iaf, har jag en hel del gener både från mammas och pappas sida som gett kvinnor i släktleden långa liv...men sådant kan man ju inte veta på förhand, så kanske jag nu mest njuter av livet nu som det är... alltså underbart!

när Älsklingen står i köket...

min Älskling kan då han vill. Idag fick jag ett medd i jobbet att kan jag hämta dehär ingredienserna (så skrev han några) så bakar han något gott ikväll. Så visst köper jag det när han frivillit säger att han bakar. Och så blev det också. Jag höll mej borta från köket och han bakade en havtornstårta, helt själv. Och bra och god blev den också!

snart...

idag om en månad.... <3

vad musiken kan betyda...

Dagar som idag och igår har varit sådana då jag verkligen insett hur fint yrke jag kan ha ibland. Har fått vara och förgylla olika människors dagar som kanske annars inte har så mycket som verkligen förgyller dagen. Vi har nu när de flesta är på semester från musikkåren åkt runt till olika åldringshem, till ett vårdhem och idag till gamla vasa sjukhus, med våra fyra beväringar och spelat bra musik. På repertoaren har det varit allt mellan Johnny Cash, Jennu Vartiainen, Thomas Ledin, och James Bond låtar. Att få spela åt folk som annars kanske lite lämnar i utkanten av samhället, såsom åldringar, mentalt handikappade och fångar är något man inte gör varje dag, och något som i slutändan kan betyda väldigt mycket för den personen. Att ge dem en fin konsert, som om de skulle vara som vilken annan publik som helst och inte se dem som gamla eller unga, friska eller sjuka, snälla eller elaka... tycker jag är fint. Och att sedan se hur de njuter av musiken, dansar med, apploderar och kommer och tackar efteråt. Det värmer hjärtat!

Var är sommarvärmen?

Var är sommaren??? Det är mitten av juli, och temperaturen är under tio grader! Att juni är kall brukar ju vara nästan självkart, men juli...var är solen och framförallt var är värmen? Får hoppas på att Augusti bjuder på sol och värme iaf, och hoppas på att september gör det också...

Det som iaf är bra med sämre väder är att man med gott samvete kan vara inne och göra det man måste. Vår lägenhet har inte blivit städat ordentligt på ett tag nu, och efter sverigeresan har vi absolut inte orkat städa ordentligt ännu. Men skall försöka ta mej i kragen ikväll och städa lite. Iaf så att diskberget är borta och att golvet syns i sovrummet också...efteråt tror jag jag fortsätter med lite bröllopspyssel jag började på igår. Roligt roligt!

Men ha en bra dag allesammans, trots att sommaren inte visar sej från sin bästa sida...

det är ju inte så länge mer...

Var i tisdags på provkamning inför bröllopet, uuuuh vad spännande det kommer bli. Vi kollade lite var frisyren kommer sitta, hur stor den kommer vara, var vi fäster slöjan, tiaran osv. Nu vet min "hovfrisör" hur jag vill ha det, så då kan jag känna mej lugn på dagen D. Det är en av mina bästa vänner som är frisör så självklart skall hon då också skall få göra mitt hår. 

Ännu i tisdags kände jag mej lugn och tänkte att det är ju länge ännu, men idag kom nog första gången den känslan att, hjälp det kanske inte är så länge mera. Det är ju ändå redan om fem veckor! Och, jo det mesta är under kontroll, men klart spänningen lite stiger nu för varje dag. Det finns ju ändå ännu mycket att göra, planera, bestämma, inskaffa... så tror jag får börja lägga i en växel och sluta tänka att det är lång tid kvar. För det är det ju inte...

lite googlade blilder i väntan på den rätta dagen...

...Men ojojoj vad jag ändå väntar på den dagen och på allt som sker runtom den dagen... <3

Power Big Meet

Det har varit tyst på bloggen nu i en vecka, men det beror på att jag varit till grannlandet en sväng. Och inte med vilken bil som helst utan med Älsklingens gamla goding, Chryslern. Vi har nämnligen varit på världens största american car meeting, i Västerås. Och, jodå det var stort minsann. Under lördagen när det var som mest folk var det över nio tusen americanska bilar inne på området, och till det kommer ännu alla "svenson-bilar" som säkert var några tusen de också. En hel massa fina gamla bilar alltså, men också en hel del skrothögar som jag inte förstår hur de håller ihop att köra med (bokstavligen). Men mest fina, blänkande, välpolerade, stora, härligt brummande bilar var det. Skall visa lite bilder så ni får lite smak av stämningen, men tyvärr är det totalt omöjligt att få på bild hur mycket bilar det egentligen var, borde ta flygfoto för det.

På fredagen var det också finbilsparad med två hundra bilar, vi var en av dem. Så vi fick köra i kö genom hela staden och visa upp bilen. Och där var det minsann folk, vet inte hur många tusen, kanske tiotals tusen som stod längs vägarna och såg på paraden. Det var kul! Men som sagt, det är omöjligt att dela hela stämningen med allt folk, ljudet och dofterna genom bilderna...

Kära mamma

Igår fyllde min kära Mamma femtio år. Och det firade vi stort hemhemma, med en massa gott, både salt och sött och en massa folk. En fin dag var det, och det var nog mamma värd. Här kommer lite bilder från igår, kan inte visa allt gott vi bjöd på, för det var så mycket att alla sorter inte rymdes på bordet på samma gång, men namnamnam så gott allt var!