Skulle baka miniblåbärsmuffins igår när svärföräldrarna skulle komma hit till kvällen. Tog en bunke och gick ut i vår lilla skog i hopp om att hitta massor med blåbär, eftersom mamma påstått att det kommer mycket iår. Men inte fanns där några blåbär inte, bara en massa trastar som flög iväg när jag kom ut. Inte ens en halv deciliter hittade jag, och då hade jag redan sökt på ett stort område och plockat enstaka blåbär här och där. Så några blåbärsmuffins blev det inte, så bakade m&m-cookies istället. Och de blev nog minst lika goda...
Idag har jag varit på kalas. Inte vilken sorts kalas som helst heller, utan 100-års kalas. Vi har från jobbet varit och spela på en gammal krigslottas födelsedagsfest. En stål-tant som jobbat hela livet för finlands självständighet och frihet. En tant som höga herrar har respekt för, och som säkert varit väldigt skärpt i sin ungdom. Nu har tyvärr hälsan satt emot (men hallå, tanten är ju 100 år), men hjärnan fungerar finfint ännu. Under ett (av alla de många) tal tänkte jag hur mycket hon verkligen varit med om under hennes liv. Och hur många människor hon träffat och vad allt hon gjort. Det är säkert en hel del. Jag började iaf känna mej väldigt ung. Jag har ännu hela livet framför mej och skall nog verkligen fortsätta försöka njuta av varje dag. Då kan jag också sitta där som hundraåring och tänka tillbaka på hur mycket jag hunnit göra och hur mycket livet hunnit ge mej. Iaf, har jag en hel del gener både från mammas och pappas sida som gett kvinnor i släktleden långa liv...men sådant kan man ju inte veta på förhand, så kanske jag nu mest njuter av livet nu som det är... alltså underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar