Bröllopsresan... del 1

...jadu var skall man börja?

Vi hade helt underbara två veckor på andra sidan Atlanten. Så långt som till Kalifornien åkte vi. Började resan i Los Angeles, där vi hade en hyrbil som väntade på oss och med den körde vi:

Los Angeles - Palm Springs - Phoenix/Scottsdale - Grand Canyon - Las Vegas - Death Valley - Yosemite Nationalpark - San Francisco - Monterey/Carmel - Ventura - Los Angeles.

En lång rutt, på över 2000 miles, men vi hade ju två veckor på oss, och vi hann uppleva och se så mycket, så ni får nog bara godbitarna här på bloggen...

dag 1. Vi började som sagt vår resa i Los Angeles där vi besökte Hollywood. Vi gick the Walk of Fame, fotade Hollywood skylten, shoppade, besökte världens största godisaffär och såg vad vi hann den dagen. Innan vi hoppade i bilen till Palm Springs. Vi fick på den färden våra första smaker av hur körandet i Amerika skulle komma att vara. Så mycket bilar! Och så många filer på motorvägen. På de värsta ställena under resans gång var det 8 plus 8 körfiler. Och vanligtvis var det minst 4 filer, oftast sex filer per körriktning Så det var att hålla ögonen öppna och följa med trafiken och gps:en hur vi skulle köra och när man skulle svänga...men mycket lätt gick det ändå, trots trafiken.

Johnny Depps stjärna...

 

 

Palm Springs, är en grön oas mitt i ödemarken mellan bergen. Vi hade definitivt inte förberett oss på hur varmt där var. 40 grader kl. nio på kvällen, och ännu varmare följande dag! Huhhu! Så hotell poolen var nog skön, även om den också var varm. Men överlag var Palm Springs en söt liten stad ute mellan bergen.

vacker bergsutsikt från poolen

 

dag 2. Nästa dag körde vi österut, till Phoenix / Scottsdale, till ett mycket fint spa hotell. Vägen dit bestod av en lång Highway, med 90% lastbilar och långtradare. Men vi njöt ändå av det nya landskapet, ödemarkerna, bergen och kaktusarna som dök upp så fort vi passerat statsgränsen till Arizona.

Hotellet var som sagt ett stort spa resort, med bl.a golfbana, äventyrspool och simbassäng. Vi äter varsin väldigt god biff den kvällen och stupar i säng relativt tidigt (lite jetlag kände vi av på kvällarna..)

 

en Saguaro kaktus

 

dag 3. Idag fortsatte vi färden norrut, med sikte mot Grand Canyon. Men på vägen dit stannar vi först vid Montezuma´s Castle, ett gammalt slott/monument/by (?) som är inhugget i en bergsvägg.

Nästa hållplats blev bergsstaden Sedona, där vi äter resans apsolut godaste hamburgare (iaf enligt mej). En stad uppe bland röda berg, med ca 10 000 invånare, Ja jag skulle då inte klaga på utsikten inte, helt underbart vacker.

 

Montezuma's castle

 

 

naminami

 

Vi kör vidare längs slingriga bergsvägar och svänger ut till en motorväg och sedan av mot dagens "ändhållplats". Efter 50 miles, rak väg med bara platta slätter så långt ögat ser kommer vi i till skog och Grand Canyon nationalpark. Vi kör till parkeringen och går vidare en bit och mitt i skogen öppnar sej det mäktigaste naturunderverk jag någonsin sett. Man blir helt mållös! Det är så otroligt vackert! Så otroligt enormt (man såg inget slut)! Så ofattbart! Tänker inte försöka förklara, bilderna får säga sitt och resten måste med egna ögon.

platt ända till horisonten

dag 4-5 Vi checkar ut från vårt "skogshotell" i Grand Canyon och kör den långa raka, platta vägen tillbaka och fortsätter med riktningen mot Las Vegas. Idag är dagen då vi kör längs "the Mother Road", route 66. Det som finns kvar av den ursprungliga modervägen iaf. Den alla sett på film och som alla känner till. Vi stannar också i två städer i ändarna av vägstumpen (på ca 80? miles), Seligman och Kingman. Seligman stannade vi i längre och gick i affärer som sålde gammaldagsprylar och minnessaker/souvenirer från route 66. En väldigt charmig stad i 50 -60 tals anda. Även en av de städer som inspirerat Disneys animerade film Cars!

Strax innan vi kommer till Las Vegas stannar vi vid Hoover Dam. En damm byggd i Colorado River, vars kraftverk producerar i majoriteten av all ström till Arizona, Nevada och iaf södra Kalifornien. Väldans stort är det också, 222m hög damm...

 



Route 66

 

 

 Las Vegas är en stad som skulle behöva ett kapitel för sej. Staden som aldrig sover! Ja minsann. Så mycket folk, så mycket liv, så stora casinon, ljudet, så mycket skärmar och lampor som blinkar, shower, både på gatorna och i konsertsalar... Vi bodde i en svit på 21 våningen på ett av de centrala casinohotellen längs Las Vegas boulevard, även kallad "the Strip".
Två dagar i Las Vegas är inte tillräckligt, finns så himla mycket att se och uppleva så vi får nog bara försmaken av allt. Längs the Strip finns många "städer" uppbyggda, olika hotell som är byggda som världspunkter så som, Paris, Venedig, Rom, New York och Kairo. (och där var ju inte ens alla..) "Miniatyrer" (de var ju ändå stora) av Eiffeltornet, Frihetsgudinnan och Cheops pyramid, med sfinxen. I New York fanns även en stor berg och dalbana som var den absolut värsta jag någonsin åkt, men också mycket rolig. Vi ser några av de världsberömda vattenshowerna, som var helt supersnygga, en eldshow och en piratshow ute på gatan. Vi äter biff till frukost (!) och smarriga burgare till kvällen. Jag kan inte säga allt vi gjorde, och kan heller inte förklara allt på bloggen. Än en gång, det måste upplevas!

 

 

världsberömda vattenshower

eiffeltornet

 

New York, berg-och-dalbanan syns lite på bilden

 Dag 6. Vi lämnar Las Vegas och kör ut till ödemarkerna. Bokstavligen. Ganska fort utanför Las Vegas blev det igen väldigt öde på byar och bostäder, vilket vi konstaterade under resans gång, att iaf i den delen av Amerika bor folket koncentrerat så det är endera stad, by eller ödemark. Ingen landsbygd som här hemma, utan dött eller bebott. Vår destination för dagen är Death Valley. Namnet säger ganska mycket redan, för dött var just vad det var, både på folk, djur och växtlighet. Vi kör längs ödemarkvägen och kommer till slut till vårt hotell. Byggt helt i vilda västern stil, med saloon och allt. Rätt cool där ute i ödemarken. Till och med några korpar satt i trädtoppen och kraxade, så så mycket mera västern kunde det inte bli. Eller jo, ifall det skulle ridit förbi några cowboys skulle det varit perfekt. Men hur som helst så var hotellet riktigt bra västernhotell med pool, bra restaurang, affär och fint rum. Vi äter middag i "the saloon", och för mej blir det bbq revbensspjäll och Älsklingen åt en riktigt god biff. Efterrätten var en lite lustig historia. Vi var ju redan vana vid amerikanernas storlek på mat och dryck, men ikväll var det tydligen undantag från det. Iaf gällande glassportionen som Älsklingen skulle äta. Den var så yttepytteliten så det ser ut som en glassboll i en äggkopp. Medan jag får två stora cookies med en jättestor glassboll på sidan av. Så medan älsklingen ätit upp sin på två skedar, sitter jag och kämpar med min utan att ens orka äta mer än ena kexet.

 

Byebye Las Vegas!

 

dött, dött, dött..

 

 

Dag 7. Vi kör iväg från dödens dal mot nästa nationalpark, Yosemite. Denna dag kör vi länge, det är resans längsta färd. Och trots att landskapet ändrades totalt från dött och berg, till gröna ängar, sjöar och sedan skog och berg och mycket höga träd, blev nog dagen lite väl lång i bilen. Överlag var Yosemite riktigt fint att köra igenom, men sådär i ärlighetens namn blev vi inte så imponerade eftersom landskapet ändå påminner om våra egna gröna skogar. Men höga träd var det och fina vita berg. I Yosemite finns också världens största träd, mammutträden eller Sequoia, som kan bli flera meter tjocka. Men dom fick vi aldrig se eftersom den delen av nationalparken var stängd pga skogsbränderna som härjade där.

 

lite mera av Death Valley

del av Yosemite

Skogsbränderna på avstånd

 

fortsätter med nästa halva av resan i ett annat inlägg...