Dagen för ett halvt år sedan

Igår steg nya beväringar i tjänst vilket fick mej att tänka tillbaka på dagen för ett halvt år sedan då det var jag som tog steget genom portarna och inledde tjänstgöringen. Det var en dag full med känslor, och jag kommer ihåg att jag under de första dagarna verkligen funderade vad jag egentligen gett mej in på och om jag verkligen kommer klara av det. Det som då drev mej framåt var tanken på att andra tjejjer klarat av det så då skall jag det också, att jag defenitivt inte vill vara den som slänger bort ett halvt år i skolan för några dagar i militären och att när allt är över har jag en arbetsplats som väntar. Och grundperioden klarade jag ju ändå, trots att det var tungt både fysiskt och psykiskt. Men igår kom jag verkligen ihåg hur det kändes när jag för första gången såg skylten Lentosotakoulu och sedan när jag såg porten, när Älsklingen ringde ännu just innan jag steg in, hur hjärtat bultade och tankarna gick nu händer det, nu finns det ingen återvändo. 

Och de första dagarna var förbryllande, och det kom himla mycket nytt hela tiden, allt från hur man klär sej och beter sej, hur man tilltalar, hur man står och går, vad man skall göra när de ropar 'minuutti', hur man bäddar sängen, hur man gör kvälls pinkkan, alla gradbeteckningar och så vidare och så vidare. En massa småsaker man inte ens längre tänker på och som man nu ser som självklara saker men som man som civil person inte ännu hade en aning om, eller iaf inte visste hur mycket det fanns eller hur noggrant alla småsaker var. Men dagarna har gått, 184 till antalet idag och nu ser man mera framåt än bakåt, men det är alltid bra att komma ihåg utgångspunkten i militären så man vet var man står nu och vart man är på väg. 

Tillbringar nu ännu några dagar här i Niinisalo innan kommenderingen tar slut. På torsdag morgon får vi Äntligen köra tillbaka till Vasa och fortsätta vår tjänstgöring där som vanligt, vilket kommer vara hur skönt som helst!