Att man kan ha så fel förväntningar på någonting ibland...Vi hade en spelning idag, en spelning som en gammal tant ordnat. Tydligen är hon en stor kämpe och eldsjäl för musikkåren och för att den skall hållas kvar. En gammal tant som varit lotta i kriget, gift med någon högre militärgubbe, änka nuförtiden, och så vidare. Nåja, hur som helst så hade hon ordnat någon form av spelning, liten konsert åt oss idag. Jag frågade tidigare i veckan var den kommer hållas och försod att det skulle vara på hennes bakgård. Nåja, med mitt lilla bakgrundsfakta och en snabb glimt av tanten föreställde jag mej ett vackert gammalt stort trähus, med underbar trädgård med gamla stora äppelträd, vackra rabatter osv. Observera i detta skede att detta endast var det jag föreställde mej. Verkligheten när vi kom till spelplatsen idag var helt annan. Vi skulle spela på en parkering till en mataffär, som visserligen var bredvid hennes hus, ett höghus. Så på sätt och vis var det ju hennes bakgård, men långt ifrån den fina gamla trädgård jag målat upp i mitt huvud. Men dit bar vi iaf hennes (och en annan tants) köksstolar och andra stolar de hade i deras hem, och spelade på den asfaltstäckta parkeringen. Inte blev det någon dålig konsert inte, och en hel del folk hittade nog dit också. Fick igen sjunga höstvisan (antagligen inte sista gången heller, för hösten har ju knappt börjat), och de ville till och med höra ett extra stycke i slutet, men lite annorlunda konsert än jag tänkt mej blev det ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar