Tänk att man så fort glömmer hur vardagen såg ut här i Helsingfors och att man blivit van med det en gång i tiden. Varje gång jag kommer hit nu efter att flyttat härifrån minns jag varför jag inte skulle vilja bo här på heltid. All stress och mycket folk, alltid är det bråttom någonstans och en massa trafik och oljud hela tiden. Sover nu över hos en vän som visserligen bor utanför kärncentrum men ändå i stadsregionen så nog hörs trafiken här nog. Bara för ett par minuter sedan hördes sirenerna tjuta förbi, vet inte hur månte gången jag hör eller ser dem idag. Pratade idag med en lärare som konstaterade att i österbotten är mina 120km till mina elever ingenting i tid jämfört med att du här under rusningstid kan få lägga samma tid på att ta dej fram 15-20km, och det är ju sant, nog lade jag också fyrtio minuter på skolvägen varje dag, även om själva tågfärden bara tog en kvart. Men tacka vet jag mindre städer, passar min natur bättre.
Men nog går Helsingfors såhär i små mängder nu som då, tar det lite sakta men säkert, börjar med enstaka dagar och en natt, och om två veckor blir det då tre hela dagar på en gång, får se om Helsingfors-syndromet hinner smitta av sej på den tiden. *hehe*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar