Det var den helgen det då. Hade i fredags historiens sista konsert med musikkåren. En enda spelning återstår på självständighetsdagen, men konserter blir det inte fler av. Skulle nog ljuga om jag skulle säga att det inte var sorgligt när den var över. För det var det. Det var roligt att sitta där och spela konserten, men på samma gång visste man att det är över snart. För varje stycke så är det ett närmare slutet. Sorgligt helt enkelt. Men vi tackades alla vi som spelar i musikkåren nu ännu. Vi fick allesammans varsin vimpel (eller vad heter de sådär på riktigt?) med militärmusikens emblem på.
Har resten av helgen också tillbringat i musikens tecken. Har varit och spelat med Wasa Sinfonietta. Övningsdag igår och genrep och konsert ikväll. Alltid lika roligt att spela med en symfoniorkester, helt annan roll har man och annorlunda stämmor. Tycker det är nästan lättare (alltså fysiskt) att spela i symfoniorkester än i blåsorkester, eftersom det där är stråkarna som för musiken framåt och blåsarna har stämmor, melodier och solon om vart annat. Men vilket som är roligare vet jag inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar