kompaniets kortaste

idag har egentligen inte heller varit så tung dag, men däremot har den varit kallkall. Vi började dagen med ''sulkeisharjoitukset'', vet inte vad det heter på svenska, men truppledaren översegeant (hur stavas det?) gick igenom asento, lepo, ojennus, förflyttningar, formatiomer osv. (ursäkta, men de har inga svenska betekningar, iaf används inte de i finland) men vi stod då ute stilla länge så det blev superkallt fast man försökt klä sej ordentlit, vi fick inte använda vinterkläderna, vet inte varför, men det är ju klart det blir kallt då. Imorgon har vi samma igen, med nya saker, så skall försöka klä mej lite varmare ännu. Det som är bra med de övningarna är att vår truppledare påriktit är bra och tydlig och kan förklara, mycket bättre än våra undersegeanter som bara vill bossa runt, ropa och klaga så mycket de hinner. 



Idag hade vi fotografering för hela kompaniet. Det gjordes också utomhus men den här gången fick vi ha vinterjackorna på så det blev inte så kallt. Men jag är nu helt officiellt kompaniets kortaste, enda under 160 lång, så nu kan man väl kalla mej liten och tuff *haha*.



En lite kul grej hände idag faktist, eller egentligen gjorde jag nog bort mej, men det blev lite kul. Enhetens högsta man, kaptenen kom in i vårt rum med två andra män (de skulle kolla något med luftsystemt ellr något i den stilen förstod jag). Men han frågade något av oss och jag svarade ''...herra kenraali'' (=general) och han är ju inte det utan han är kapten. Hups! (nog visste jag ju det, blandar bara på orden lite) Men han skrattade bara och sa ''kiitos ylennyksestä'' (tack för befodringen), och jag ändrade snabbt till kapten, och blev troligen röd i ansiktet. Men han verkar inte så sträng och surpuppa då han ändå skrattade lite, bättre högre betekning än lägre iaf...