Nästan varje morgon när jag åker till skolan så går jag förbi ett par/en grupp gatumusikanter. Dessa hör till de få gatumusikanter jag faktist gillar, för tro det eller ej, men de kan spela även om deras instrument inte är i de bästa skicken (kontrabasen saknar iaf en sträng och all sorts väder och vind är nu annars inte bra för instrument). De har dessutom bra stämning, meddragande musik och får mej faktist att le varje gång. Några andra bra gatumusikanter finns nog också här i huvudstaden. Gick idag tillexempel förbi en gubbe som satt och spelade mandolin, och han var superduktig! Ibland kan man också höra en saxofonist nära stockmann, andra gånger är det en som spelar marimba...
Tyvärr har gatumusik blivit stämplat som tiggare som tar några förfärliga toner på dragspel. Tycker själv sådant är fruktansvärt, och det skär i öronen att lyssna på dem och försöker gå förbi fortare än kvickt. Så även om jag är musiker, så har jag fått en väldigt negativ bild till mycket av det vad gatumusik är. Men nu när jag hört en hel del bra och hör det nästan dagligen, så har det fått mej att tänka om. Egentligen borde det finnas mera gatumusik. Rättelse, mera Bra gatumusik. Det skulle få människor att varva ner lite, stanna, ta några andetag, lyssna, och fram för allt bli på bra humör. Dessa människor har gjort en hel del, och gör en hel del för att ge "gatufolket" en liten guldkant på vardagen. Så nästa gång ni hör bra musik på gatan, stanna ett tag och lyssna, så bråttom har man väl ändå inte?
Bilden är av ett vykort jag hittade i en bokhandel (?) för några år sedan, tyckte det var så gulligt rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar